Det kom en vind från Barnhusbron
den andra dagen i maj
Jag böjde mig och tog en sten
och viskade ditt namn
Jag slängde den i vattnet sedan
och glömde vem du var
På kvällen stod du vid min dörr
så blöt och underbar
Det regnade i en vecka sedan
Vi bodde vid min ugn
Vi värmde allt vi kunde nå
men du var aldrig lugn
Så sa du att du måste gå
Din blick var het och torr
Och jag föll ner för trapporna
i glädje och i sorg
Jag letade hela sommaren
Jag följde varje spår
Jag frågade varje själ jag såg
om färgen på ditt hår
Om hur du gick och var du fanns
och om du sa mitt namn
Men ingen visste vem du var
eller om du sa mitt namn
Jag somnade i novembersnö
och vaknade vid en kaj
Jag reste mig och gick en stund
den andra dagen i maj
Jag böjde mig och tog en sten
och sa visst ingenting
Och ändå stod du vid min dörr
och jag lät dig komma in